Lyssna till musiken!

NLP som modelleringsverktyg hjälper mig att ta fram en tydligare bild av mig själv. Den bildar en röd tråd som mer och mer träder fram. På denna röda tråd hänger ett antal guldnycklar. En av dem vill jag gärna dela med mig om här. Den börjar hos min första kärlek – pappa!

Jag har ett gyllene ögonblick från barndomen som jag alltid bär med mig som en slags katalysator på vem jag är, innerst inne. Jag står bredvid pappa, som sitter vid vårt gamla fina piano och spelar en barnvisa som heter ”Gullefjun”. Jag står här och sjunger tillsammans med honom. Allt är varmt och mysigt och vi ler mot varann. Plötsligt ser han rakt på mig och säger högt och tydligt; ”lyssna till musiken!” Och så lägger han om ackorden så att de blir ”blåa” och det är nu en jazzigare version som kommer ut ur pianot. Jag gungar med och låter min sång inspireras. Det är som att åka en sådan där karusell där det ibland kommer häftiga vändningar. Hi hi ha ha, jag skrattar från tårna och upp genom magen och känner att jag är med på något fantastiskt. Jag är sex år och har musiken och pappa som min bästa kompis.

Pappa var en duktig amatörmusiker med en bred musiksmak. Han var med i olika jazzband, i ortens spelmanslag och kammarorkester. Han gifte ihop stilarna och fick fram något nytt och eget. Han komponerade egna folkmusiklåtar och det var alltid några blåa toner insmugna i hans folkmusik.

Oavsett vilket instrument man satte i hans händer så kunde han spela på det, efter en liten stund. Det var som om han hade lätt för att bli vän med det. Han var också en hejare på andrastämmor, gick jämt omkring och visslade på en andrastämma där han hade förstastämman i huvudet. Han spelade andrafiol i kammarorkestern och där var han på sin bästa placering. Han var bra på att lyfta andras musik med en bra kompletterande förstärkning.

Till yrket var han lantbrukare. Han sa: ”Jag blir en bättre bonde genom att hålla på med musiken. Det gör att jag tar bättre beslut och vågar mer.” Det kanske mest framträdande hos honom var hans lekfulla och kluriga framtoning. Han såg på människor som instrument som kan spelas på. Han lyssnade till musiken i allt, också i motorerna så att han visste när de måste repareras.

Det är också det jag känner mig inspirerad att göra. Det är det som har blivit mitt jobb. Visionen är att hjälpa människor och organisationer att engagera sig helhjärtat och leva med härvaro i det man gör. Att lyssna in, inte bara på orden utan också mellanrummen! Det lärde jag mig av pappa och genom att tidigt själv musicera med olika stilarter. För mig finns det viktiga ting som inte kan bortses ifrån om man vill få fram det bästa i sig själv och andra. Och det är stämningen och resonansen i musiken som spelas när vi möts.

Att lyssna till ”musiken” i och mellan människor har blivit en kär guldnyckel. Det handlar om att plocka upp harmoniska frekvenser i de andra för att kunna svänga med. Det gör jag genom att ta in stilart, tempo, rytm, vilket slags ”instrument” som andra spelar i relation till mitt eget. Att mentalt erkänna andra för sina särarter och lyfta fram helheten så att alla ”instrument” kommer till sin rätt. Att tillåta och känna när det är rätt tid för soloinlägg och när det är rätt tid för ackompanjemang. Att få fram musiken är att vara lika uppmärksam på helheten som delarna i sammanhanget. Det här handlar inte om att vara ryggradslös. Det handlar om öppenhet för att finna det musikaliska i samspelet och att göra sig delaktig med egen frekvens och skapa något nytt och gemensamt.

Min kära pappa lever inte längre jordelivet men han finns väl bevarad i våra minnen. Han gick bort 2005 och det var samma år som jag började utforska min verklighet genom NLP. NLP har hjälpt mig att bevara och vidareförädla guldnycklarna han gav mig.

Anna Pia